Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | The Prodigal Son | joran persson och karin mansdotter | Eric XIV, King of Sweden | The Christmas Fair | klassisk |
Related Artists:
Hans von Maress
1837 Elberfeld-1887 Rome
Joseph wright of derby
1734-97 English painter. He painted portraits, landscapes and subjects from literature, but his most original and enduringly celebrated works are a few which reflect the philosophical and technological preoccupations of the later 18th century and are characterized by striking effects of artificial light. He was the first major English painter to work outside the capital all his life: apart from spells in Liverpool (1768-71), Italy (1773-5) and Bath (1775-7), he lived and worked in his native Derby, though exhibiting in London at both the Society of Artists (1765-76, 1791) and the Royal Academy (1778-82, 1789-90, 1794).
Barbara Bodichon
1827-1891 was an English educationalist, artist, and a leading early nineteenth century feminist and activist for women's rights. She was the illegitimate child of Anne Longden, a 25-year-old milliner from Alfreton, and Benjamin Leigh Smith (1783-1860) , an MP's only son, who was himself a Radical MP for Norwich. Benjamin (Ben) had four sisters. One, Fanny Smith, married into the Nightingale family and produced a daughter, Florence Nightingale; another married into the Bonham-Carter family. Ben's father wanted him to marry Mary Shore, the sister of William Nightingale, now an in law by marriage Ben Smith's home was in Marylebone, London, but from 1816 he inherited and purchased property near Hastings: Brown's Farm near Robertsbridge, with a house built around 1700 (extant), and Crowham Manor, Westfield, which included 200 acres. Although a member of the landed gentry, Smith held radical views. He was a Dissenter, a Unitarian, a supporter of Free Trade, and a benefactor to the poor. In 1826 he bore the cost of building a school for the inner city poor at Vincent Square, Westminster, and paid a penny a week towards the fees for each child, the same amount as paid by their parents. On a visit to his sister in Derbyshire in 1826 Smith met Anne Longden, a 25-year-old milliner from Alfreton. She became pregnant and Smith took her to a rented lodge at Whatlington, a small village near Battle, East Sussex. There she lived as 'Mrs Leigh', the surname of Ben Smith's relations on the Isle of Wight. Barbara's birth created a scandal because the couple did not marry. Smith rode on horseback from Brown's Farm to visit them daily, and within eight weeks Anne was pregnant again. When little Ben was born the four of them went to America for two years, during which time another child was conceived. On their return to Sussex they lived openly together at Brown's, and had two more children. After their last child was born, in 1833, Anne became ill with tuberculosis and Smith leased 9 Pelham Crescent, which faced the sea at Hastings